Inte är jag tårögd
Inte heller fri
Låt oss skåla
Bara vi
Riddaren #2
Det som minnen varit, och minnen bli
Frågar ingen om; det läggs sordi
På våra stunder och vänskapens väv
En längtan så tung och hopplöst sträv
Riddaren #1
Du och jag, min vän
Har ett decennium att ta igen
Ingen längtan, inget förakt
Kan stoppa tiden i dess prakt
Kalken
Naturens hamn
Oktoberkvällens bris
Skänk din saknad
Till nattens famn
Natten
En vandrande droppe dagg
Längs din lena kropp
Minner om fjärran
Skymnings första dopp
Kamrat Berusad
Är du berusad nu eller bara rusad, du
Sittandes själv på en bullrig restaurang
Och du bullrar själv, i din inre monolog
Gästerna gick hem, men du brusar på, du
Berusat brus, liksom livets epilog
Mer Borta Än Hemma
Solen öste ner och regnet sken
På gryningens dilemma; på jordens kris
Åkermarkens dis smekte mina ben
Skogsbrynets hölje, och du, mitt följe
Talar om hopp, och längtan till Österlen
Paketerad Längtan
På postens terminal
Mellan kollin
Ligger skickad moral
Och min tristess
För evigt sval
I Vinden
Ensamt manifest glider runt på stan
Ett ark, ett ark, med tynat bläck
Talar om världen i vackra drag
Om morgondagen, om ett annat ideal
Talar till dig som sägs vara svag